Go, go, go hela vägen till final!!!

Inte sedan i september har Wilma och jag varit på utställning. Jag är nog den enda av oss som saknat det… Så imorse när klockan skrällde såg jag fram emot en hääärlig dag. Vi gjorde oss i ordning och packade in oss själva och allt som behövs och styrde sedan mot Landskrona.

Det blev mörkare och mörkare och började regna så smått. Väl på plats öppnade himlen sig. Detta i kombination med stark blåst gjorde att trevlighetsnivån sjönk ganska rejält. Wilma fick åka i buren på bordet in och man M fick sedan stå med ett paraply ( modell golf) när jag kammade. Hjälpte sådär med tanke på att det sällan regnar enbart uppifrån här i Skåne.

Just här är det uppehåll men paraplyt var även bra mot vinden. Renet var dess utom tillbaka inom fem minuter och då var vi beredda. In i buren för Wilma och vänta på vår tur. Som tur var skulle vi in redan som 8e ekipage. Wilma gillar inte regn och starka vindar och hon gillar inte utställningar. Trots detta fick hon ett HP vilket hanen i rasen inte fick. Wilma blev därmed BIR. Beslutet att inte stanna till finalen var redan fattat så vi packade ihop direkt. Det var så kallt att jag knappt kunde slå ihop trimbordet som fingrarna värkte av kylan.

Trevlig tik. Uttrycksfullt huvud. Välvinklad fram. Stark rygg och kors. Skulle önska något mer glans i pälsen. Lite för ullig för åldern tyckte domaren.

Det var t o m så kallt att jag inte kom för mig att köpa på mig extra rosetterna. Får ordna det nästa år:)

Tyvärr blev det inte alls den positiva och roliga tillställning för Wilma eller oss som jag hoppats.

Den här kom ut tidigare i veckan och har legat till sig. Nu dags att börja läsa den

I tisdags var det sista gången på vår rallykurs i Staffanstorp. Det har varit en bra kurs där vi fått en ordentlig genomgång av samtliga skyltar i nybörjarklass samt drillats i hur en rallybana ska genomföras. Omdömet till mig och Wilma när det var slut är att vi är tävlingsklara. Kanske provar vi vår lycka en dag:)

Varje gång har det skjutits mycket på skjutbanan som finns i närheten. Wilma har hanterat det bättre och bättre för varje vecka. Det är nästan det bästa med hela kursen för mig!

Rally är himla kul tycker både Wilma och jag. Så när det slumpade sig så att Aktiv hund igår startade en rallykurs hoppade vi på den för att hålla träningen vid liv. Där känner sig Wilma betydligt bekvämare och slipper skotten. Fick därför ett bra kvitto på att Wilma är med ” på banan” och det blev trots det trista vädret en bra träning.
Tror en mössa ska ingå som standardutrustning i min träningsväska.

Tyvärr inga rallybilder men det kanske jag kan fixa endera dagen.

Wilma och jag började dagen med tipspromenad i Bokskogen arrangerad av Sydskånska KK. Blev en fin tur i grön och skön skog. 11 av 13 rätt fick vi. Får se om det dyker upp något pris:)

Hem och badade Wilma inför morgondagens klippning. Efter det drog man M och jag ner till Skanör och kennel Rajfax för att hälsa på valparna (och alla andra så klart).

50 % chans att detta är vår valp.

Mamma Chilli redo att lära ut lite dragkamp.

Lilla jag blev trött efter allt bus.

Go, go, go hela vägen till final!!!

Begav mig igår till Karlsborg för ett besök i ”verkligheten”. Resan upp gick bra. Hann befinna mig där exakt två minuter innan jag sprang på ett känt ansikte:)

Klockan blev närmre 22 innan vi kunde checka in på Kanalhotellet.

En god natts sömn och sedan vakna till denna fina sjöutsikt.

Intensiv dag innan vi på eftermiddagen styrde hemåt.

Tyvärr ingen möjlighet att träffa Karlsborgvänner:( Får ta igen det nästa gång!

Det här var det första jag såg när jag slog upp ögonen idag:)

Lördag betyder numera agility. Fr o m förra lördagen går man M och jag tillsammans på agilityn med Wilma. Riktigt roligt att göra det tillsammans och agility är kul (trodde jag inte).

Innan agilityn spelar man M golf och hinner inte byta om. Antar att han är en av de mest välklädda hundkurs deltagarna…

Som alltid när vi kommer till L som driver Aktiv hund får jag känslan av hem till gården och vill gärna ha ett av husen på kullarna.

Vi delade oss i två grupper och körde sedan på vars en bana ett tag och sedan bytte vi.
Wilma är snabb som attan och börjar bli riktigt duktig. Man M och jag är inte lika snabba och duktiga. Men vi tränar alla på, det går framåt och vi har roligt!
Vi avslutade med träning på vippbrädan, slalom och balansen. Wilma gillar inte vippbrädan men det går framåt även med den.

Wilma pustar ut i skuggan.

Att lära de olika hindren tar nog inte så lång tid för de flesta.
Däremot att memorera banan, dirigera sin hund, planera var du själv ska befinna dig på banan och hänga med i tempot kräver en hel del. Så jag är grymt imponerad av de som tävlar i sporten nu när jag själv provat på.

Hemma igen blev det en kort stund på trädäcket innan det var dags att göra oss iordning och åka på kalas.

Nu tidig läggning och hoppfulla drömmar om sol imorgon. En hel del på att göra listan väntar och kanske även grillpremiär.

I tisdags var vi och hälsade på hos kennel Rajfax och fick då träffa valparna för första gången! De var så klart jätte söta, på dagen 4 veckor när vi var där. Det är två tjejer och en kille,  ännu vet vi inte vilken av tjejerna som blir vår.

Valparna har de bästa förutsättningarna både mentalt och exteriört så på så sätt spelar det ingen roll om det blir fröken Röd eller fröken Gul. När det gäller utsidan vill jag gärna ha en som blir så mörk som möjligt till färgen och man M vill gärna ha en som inte blir allt för stor.

Till insidan räknar vi lugnt med att den blir som en Bouvier ska vara (ge intryck av intelligens, energi och djärvhet men samtidigt vara lugn, sansad, klok och orädd. Lugn och sansad inne och ha mycket “motor“ ute. Den får aldrig verka stressad eller nervös. Den ska klara av att vistas i olika miljöer utan att bli rädd. Dit husse eller matte går dit ska också Bouviern gå utan problem. När man skaffar sig en Bouvier des Flandres får man en hund som kommer att ställa upp för sin familj i alla väder). 

Vi kommer göra allt vi kan för att hjälpa den på vägen att bli den underbara hund som den har förutsättningar att bli! Framförallt behöver den mycket kärlek för trots sin storlek bor det en liten knähund i varje Bouvier sägs det – det lovar vi att ge den!

Fröken Röd eller fröken Gul , vilken det än blir och vilken färg och storlek den än får kommer vi så klart tycka att den är världens bästa Bouvier:) Precis som Wilma för oss är världens bästa nu levande Wheaten:)

Bilderna på valparna är lånade (med godkännande) från kennel Rajfax

Uppe med tuppen denna fina dag och inledde med bad av Wilma.

Arbetarnas fridag fortsatte sedan i kapitalismens tecken för oss med beställning av markiser till uteplatsen. Äntligen!

Fika i solen.

Kamning av Wilma, städning av grill, gräsklippning och biltvätt har också bockats av på listan denna ”fridag”.

Nu på tur med Wilma innan det bär iväg på valpbesök och rally.

På återhörande!